Det här med periodisk fasta: jag har läst en massa om det, många bloggare som jag följer har testat och många verkar gilla det. Jag har varit sugen att testa, men samtidigt så älskar jag frukost. Har inga som helt problem med att kliva direkt från sängen till frukostbordet.
Fast lite spännande är ju tanken ändå. Hur skulle min kropp reagera? Eller ännu hellre: hur skulle mitt psyke reagera?
Nu när sambon sedan i torsdags kör med periodisk fasta med 16 timmars fasta och åtta timmars ätfönster (efter att ha sett det här) så bestämde jag mig för att testa. Fyra lediga dagar och det kändes som en bra tidpunkt för att testa.
Igår var första dagen. Klev upp halv åtta. Drack en kopp te. Öppnade kylskåpsdörren. Slängde en längtansfull blick mot kvargen i kylskåpet. Stängde kylskåpsdörren. Eftersom vi skulle åka till grannstaden vid nio så tog jag en promenad, lite för att få tiden att gå. Under 20 minuter gick jag konstant och tänkte på mat. Frukost! Alla typer av frukost. Och arg blev jag, över att inte få äta frukost. Vem som nu hade bestämt det...
Väl hemma igen så drack jag en kopp kaffe och så gav vi oss iväg. Drack vatten, köpte en tvättmaskin, lallade omkring inne på Biltema och så bröt vi tillslut fastan med lunch. Och det kändes bra, hela resan fram till ätandet. Ja, förutom den där promenaden då, tankarna under den. Vi åkte sedan hem, jag drack lite te, körde ett pass styrkekondition, drack en proteindrink och sen middag strax innan klockan åtta. Var fortfarande mätt när jag gick och la mig vid elva.
Idag är således andra dagen. Jag klev upp redan halv åtta eftersom en av katterna i hushållet definitivt inte klarar av fasta. Drack te. Kollade tv-serier i soffan. Blängde mot klockan som segade sig framåt. Var hungrig, hungrig, hungrig. Gav mig ut på promenad strax efter 11 för att få tiden att gå. Var ute i 40 minuter och kunde för mitt liv inte tänka på något annat än mat. Kände mig tjurig och hungrig. Kom tillslut hem och kunde äntligen äta frukost.
Bestämde mig för att det här med periodisk fasta inte är min grej. Kanske vänjer sig kroppen efter ett tag, men för mig är det inte värt att gå runt och vara hungrig hela förmiddagarna. Jag har läst att många tänker mindre på mat under pf, men för mig blev det tvärtom. Så nä, det blir inga fyra dagar. Jag nöjer mig med två och går tillbaka till att inta mina älskade frukostar strax efter jag vaknat. För mitt psykes skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar